Trots alla dessa detaljer som inte stämde och så vidare så begav sig ändå Andre ut på sin expedition och ignorerade alla tankar på vad som skulle kunna gå snett. Så de lyfte i juli 1897 och två dagar senare så förlorade ballongen så pass mycket vätgas att de strandade på packisen. Ingen blev skadad eller dog vid själva nedslagningen. Det som väntade nu var mycket mycket tuffare. De hade en lång färd hem och detta skulle ske till fots. De hade varken utrustning eller kläder som var tillräckligt bra för något sådant och de nådde aldrig till en palts som bar bebodd. De var dåligt förberedda på mycket och terrängen som de nu vistades i var otroligt tuff att ta sig fram i. När senare den arktiska vintern slog till också i oktober så bestämde de sig för att slå läger på Vitön, där de senare omkom