Mjöl och socker

Romerna är överraskade och vill veta vem som har gett dem hjälpen. Vi berättar att Franciskanerna i Sverige, den amerikanska organisationen Care Highway och några privatpersoner i Sverige har skänkt pengar till Länderkommittén så att vi fått möjlighet att köpa lite hjälp till dem. Sedan vill de veta vad vi har med oss till dem och hur mycket de får per familj. Vi förklarar att vi har med oss någonting till dem alla; att varje familj får en säck med mjöl, 6 kg tvättmedel, 5 kg socker, 5 liter matlagningsolja och ett paket med hygien artiklar. De bråkar och grälar inte. Istället packar de långsamt ur varubilen och sedan tar Mifalj, en av männen på lägret, listan över dem som bor i lägret och delar ut hjälpen. Alla familjerna tar sina paket och tackar oss men det är uppenbart att de är väldigt ledsna. Vissa av familjerna bär det de har fått, andra använder handgjorda kärror. Problemet är sockret. Det är packat i väldigt tunna plastförpackningar så en del socker rinner ur en påse. Men de upptäcker problemet ganska snart och kan förhindra att mer socker går till spillo.

Påsar med schampo, tvål och flak med matlagningsolja

Mifalj berättar att de kommer att flytta inom några dagar. Under en lång tid har de blivit lovade ett bättre boende, men nu har de förstått att de varken kommer att få containrar för boende eller bättre boende på annat sätt. Det är anledningen till att de är så ledsna och besvikna. Alla på lägret säger att de kommer att bo likadant efter flytten som här. De visar mig en vagn med gamla trä plankor som ska användas till att bygga upp ett nytt hem. Vagnen står redo att flyttas till den nya platsen för lägret.

Många av dem vill veta om de kan få tältdukar eller nylon att täcka sina nya hem med. De som de redan har är söndriga och fulla med hål och kan inte skydda särkilt mycket mot väder och vind.

Vad som är kvar av ett av tälten på lägret

Barnen är dåligt klädda och de flesta av dem är sjuka. Ljiljana berättar att barnen då de kommer till den undervisning Röda Korset anordnar ofta skakar på grund av feber. Tälten de bor i är omöjliga att värma upp ordentligt. Deras föräldrar bränner ved och annat de kan få tag på, men tälten är inte vinterisolerade så när det regnar blir allt vått, också de improviserade sängarna barnen sover på. Möss och råttor springer runt på lägret. Också inuti tälten är de ett stort problem. En av kvinnorna skriker och bönar om att sockret och mjölet ska uppbevaras på något säkert ställe så att inte råttorna äter upp det som de gjorde med hennes barnbarns skolväska.

Lirija berättar för mig att hon ansökt om barnbidrag men att hon fått avslag. De sa till henne att hon måste bevisa att barnen är hennes. Jag försöker förklara för henne att barnen är hennes men att hon behöver få det på papper. Jag berättar att hon måste få barnen registrerade officiellt och att Praxis kan hjälpa till med det. Hon är glad att höra att det kommer att bli möjligt för henne att få barnbidrag för då kommer det att bli möjligt för henne att ge barnen något gott att äta. Hon säger att hon som alla andra mammor blir glad då barnen kan få frukt och godis. Jag hoppas att det inte dröjer allt för länge innan hon beviljas barnbidrag.


Lirija

Mifalj berättar för mig att han har lyckats få ihop euro som han har köpt nya trä plankor för hos en kille i Novi Pazar. Han har köpt plankorna för att han vill kunna ge sina barn bättre levnads villkor och ett varmare hem nu då de tvingas flytta. Emellertid är han orolig eftersom det är betonggolv i hans nya barrack i Blazevo, dit lägret ska flyttas, och hans barn alltid sitter på golvet.