Vi besökte tältlägret för internflyktiga romer - 'batnjikromerna' i centrum av Novi Pazar. En lokal vedhandlare levererade den lastbil med ved som vi hade kommit överens om på förhand. Romerna är glada att få ved, men de ber om mat. De säger att de nästan alltid är hungriga, och att den enda mat de kan finna är den som andra slänger i skräpcontainrarna. De samlar in gamla skrotbilar som de plockar isär och säljer som metallskrot. Lägret är fullt med sopor och rostigt metallskrot. Det är lerigt överallt och mycket svårt att ta sig runt i lägret. Romerna vill att vi ska dela ut veden då de är rädda för att det annars inte kommer att bli rättvist.

Lägrets före detta president bor inte längre på lägret. Han tog sin fru, 'Babitza' som fungerade som barnmorska på lägret, till Montenegro och lämnade henne där. Sedan flyttade han ihop med Lirijas (Lirija är en av våra vänner på lägret) morbrors änka. Efter Montenegro åkte ex-presidenten till Sjenica tillsammans med sin nya partner, men då de inte hade någonstans att ta vägen återvände de till Novi Pazar. De flyttade till den nya mark som det är planerat att resten av tältlägret ska flyttas till.



Batnjikromerna vill inte höra talas om ex-presidenten. De är arga på honom då de anser att man inte kan vara tillsammans med sin väns fru även om vännen är död.

De mindre barnen på lägret deltar i förskoleklasser som organiseras i lokala Röda Korsets lokaler. Ytterligare 16 av barnen går i skola i Blaževo. Mifalj,en av lägerinvånarna, kör dem i bil fram och tillbaks till skolan. Barnen tycker om att gå i skola men föräldrarna är inte alltid så glada över det. De säger att det inte finns någon som kan se efter de mindre barnen vilket gör det problematiskt för föräldrarna då de större barnen är i skolan.

Vi stannar i lägret medan veden lastas av sedan går Henrik (en svensk journalist på besök) och jag för att besöka Ljilja på Röda Korset. Hon berättar om projektet för barnen från Stari Batnjik (soptippen där dessa internflyktingar tidigare bodde). Det består i dagis och förskola för barn mellan 3 till 6 år. Endast de allra yngsta barnen är inte inkluderade i något av projekten.



Ljilja kan inte längre ge batnjikromerna någon hjälp med mat. De är inte upptagna på det lokala socialkontorets lista över behövande. Ljilja oroar sig över soppköksprogrammet eftersom lokala Röda Korset i princip har slut på sitt lager med livsmedel. Nästan varje år drabbas Novi Pazar och regionen runt omkring staden av översvämningar och jordskred. Många människor mister sina hem varje år på grund av detta. Att fixa förra årets naturkatastrofer kostade 320 miljoner dinar (ca 36 miljoner svenska kr) och kommunens totala årsbudget ligger på 500 miljoner dinar (ca 56,5 miljoner kronor). Den serbiska regeringen har beviljat 10 miljoner dinar som extra stöd.

Det är inte ovanligt att företag blockerar kommunens bankkonton för att få betalt för obetalda räkningar. Det innebär att alla pengar som kommer in på kommunens bankkonto går till att betala dessa räkningar.

Förra året besökte regerings tjänstemän hus som skadats av naturkatastrofer. De lovade att kommunen skulle få extra pengar för reparationer av skadorna. Kommunen som räknade med dessa pengar tog in lokala firmor som reparerade skadorna, men regeringen har inte överfört några pengar och företagen har inte fått betalt.

Ljilja nämnde också att Novi Pazar är en stad som har ett stort antal narkomaner och att staden också är ett center för prostitution och trafficking.