VAD HAR HÄNT SEDAN SIST?
December 2004
Jag har inte skrivit på ett tag så jag uppdaterar nu i kortformat vad som har hänt sedan jag senast skrev om soptippen i Novi Pazar.
Vid vårt besök i juni hade vi endast frukt med. Detta då vi kört ned kontorsmöbler som vi fått av Kinnarps kontorsmöbler till vårt kontor i Cacak. Syftet med detta besök på lägret var också annorlunda. Vi hade frågat migrationsattaché Maria Lilliebladh vid svenska ambassaden i Belgrad om hon ville följa med på ett besök på lägret och hon hade tackat ja. Hon och en kollega till henne, Margareta Sejdijaj, som är placerad i Kosovo följde båda med på besöket. För att inte komma helt tomhänta köpte vi in frukt på plats i Serbien. Vi hade två av vännerna med oss på resan också. För säkerhets skull. Michael Williams som är ordförande för FARR, Flyktinggruppernas och Asylkommittéernas Riksråd och Ivan Zlatic som är sekreterare för Anti-korruptionskommittén i Serbien.
Det senare visade sig vara ett riktigt lyckokast. Jag hade inte kommit någonstans i mina försöka att få kontakt med ansvariga i Novi Pazar kommun vad gäller möjligheterna för lägerinvånarna att flytta upp på slänten ovanför vägen kring vilket lägret är byggt nu. Då Ivan fick höra om problemen med regnvatten och smält snö som rinner rakt in i hyddorna på vintern och om lägerinvånarnas enkla önskan att få lov att flytta lägret till slänten, där de åtminstone kan vara torrskodda också på vintern, kom han plötsligt på att han har kontakter.
För några veckor sedan kom det muntliga löftet från det serbiska skogs -och jordbruksministeriet om att marken får användas av romerna på lägret. Och för några dagar sedan kom brevet, med stämpel och det hela (sägs det, jag har inte fått kopian ännu). Det innebär att flytten snart kan påbörjas. Det krävs förstås att kommunen blir informerad om utvecklingen. Liljana som är ordförande för det lokala Röda korset i Novi Pazar har lovat att hjälpa till med detta. Hon menar att 'kommungubbarna' inte kommer att bli särskilt lyckliga eftersom flytten kommer att innebära att lägret blir synligt från huvudvägen som går till Belgrad. Det är sannolikt därför som de har motsatt sig alla försök att flytta lägret upp på slänten, under de sex år som det har funnits på soptippen. Men nu är det alltså dax.
Vi var tillbaks på lägret i början av oktober. Den här gången hade vi tillsammans med organisationen Care Highway samlat in pengar till olja och mjöl som vi fick fraktat dit med serbisk transport. Beslutet att skänka olja och mjöl kom efter nödrop från Liljana att Röda Korset i Novi Pazar inte hade lyckats skrapa ihop pengar till denna livsnödvändighet. Vi hade också med oss foton som vi tidigare hade tagit på lägret, vilket var enormt populärt.
Vi hade inte kört ned i transportbilen den här gången eftersom Sanna Vestin, Lotta Meurling, Poul Sanver och jag skulle köra vidare in i Bosnien - där vi stämt möte med några avvisade familjer - efter besöket på lägret. Chris Morrison som är ordförande för Care Highway var också med på lägret.Lägrets talesman berättade för oss att många saknade skor på lägret och vi beslöt på stående fot att köra ned vinterkläder och skor i november.
Väl hemma började en äldre man hjälpa till med insamlingen av skor och kläder. Två veckor innan resan - som gick i mitten av november - tog vi kontakt med mannen och berättade när vi skulle åka och han i sin tur berättade att han hade fullt med skor och kläder. Några dagar innan resan ringde vi igen för vi tänkte åka till honom och packa transportbilen. Då fick vi veta att han plötsligt skänkt allt han hade samlat in till lägret till någon som skulle köra en transport till Baltstaterna! Tre dagar kvar innan avresedag och vi hade knappt någonting att ta med oss! Jag skickade ut nödrop och se: Bengt Sjöberg på Erikshjälpen i Filipstad dök upp som go’ och glad jultomte. Han skänkte 20 säckar med fantastiskt fina vinterkläder men han hade inga skor.
Vi visste att skor var ett absolut måste eftersom det var just skor som det var allra mest brist på. Då jag inte längre visste vem jag skulle fråga beklagade jag min nöd för våra grannar. En av dem tittade på mig och berättade att hon kände en skoaffärsinnehavare i Falköping och helt plötsligt hade vi två mycket stora kartonger med splitter nya vinterkängor och fodrade stövlar i varierande storlekar. Det var en märklig känsla. Och sedan kom det säckvis med begagnade skor från annat håll. Allt på en och samma dag!
Så tack vare Erikshjälpen i Filipstad, humanistiska grannar och en för mig okänd skoaffärs innehavare kunde vi köra ner både fina vinterkläder och skor som räckte till hela lägret. Utöver det fick vi ett femtontal rullskridskor i mycket fint skick. Vi har inte tagit med dem till lägret då vi inte har några hjälmar att ge barnen. Men om det är någon av er som läser detta som har hjälmar som vi kan ge barnen på lägret så vet jag ett gäng ungar som skulle stråla av lycka.
Med på den senaste resan - den i november - var Poul Sanver, Tryggve Emstedt, Sten De Geer, Sanna Vestin, Sofia Johansson, Ivan Zlatic, vår granne Ola Hedensköld och min och Pouls dotter Michelle. Efter besöket på lägret fortsatte Poul, Tryggve, Sten, Sanna och Sofia till Kosovo där de besökte kosovoserber som blev etnisk utrensade i mars. Ola och Michelle körde upp transportbilen till Cacak där vi har vårt regionskontor. Nästa resa vi gör till lägret blir förmodligen i slutet av februari. Men reseplaneringen hänger alltid på ekonomin. Är du intresserad av att följa med så hör av dig.
/Lena Sanver, sekreterare Länderkommittén för f.d. Jugoslavien |
|
|
