VAD HAR HÄNT SEDAN SIST?
Februari 2006
I början av oktober körde vi ned till Serbien med en last secondhand kläder till Batnjik, rombosättningen. Vi blev ganska bestörta då halva lägret var demolerat. Endast ett fåtal av pappkojorna stod kvar orörda. Det regnade och inte en enda människa syntes till och först trodde vi att inga människor fanns kvar där. Efter en stund började en del av dem dyka upp och vi frågade vad som hade hänt. De förklarade att halva lägret var i Subotica - en stad i norra Serbien - och att de skulle återvända senare. De hade åkt till Subotica för att begrava presidentens mamma - hon var född där och flyttade till Kosovo då hon gifte sig - och sedan skulle det också hållas bröllop. Vi frågade om de skulle hinna tillbaka till Batnjik innan slutet av oktober, då vi planerade att besöka dem en gång till tillsammans med en svensk riksdagsledamot - Gustav Fridolin - innan vi åkte tillbaka till Sverige. Det trodde alla som fanns kvar på Batnjik att de skulle.
Andra gången vi besökte lägret hade vi med oss mjöl, matlagningsolja, schampo - som Lirija hade efterlyst vid vårt första besök på denna resa - och tvättmedel. Mängden varor var beräknad att räcka till 150 personer men det fanns endast ett tjugotal personer kvar på Batnjik. Det trots att det hade blivit sagt att de som rest till Subotica skulle komma tillbaka. Men de hade inte kommit tillbaka och vi kunde se att fler kojor hade försvunnit. Jag frågade Lirija och Bukerije om de nedrivna hyddorna. De svarade att de hade passat på att plocka ned dem medan de andra var i Subotica för att bygga upp dem igen inför vintern. Det var enda sättet att få dem någorlunda täta inför vintermånaderna. Jag tyckte att det lät logiskt, men samtidigt tyckte jag att det var konstigt att jag inte kunde se något material som skulle användas till att bygga upp dem igen.
En tid efter att vi kommit hem till Sverige igen började vi arbeta på att få in pengar till ved som skulle kunna klara Batnjik över de kallaste vintermånaderna. Miljöpartiet ställde upp med 5 000 kronor men det fattades 13 000. Då ringde Miroslav Gutisa - UNHCR:s fältarbetare i regionen. Han sa att vi skulle hålla inne alla planer på att köpa ved eftersom det inte fanns någon kvar på Batnjik. Miroslav hade åkt till bosättningen på ett av sina vanliga besök endast för att upptäcka att hela Batnjik var demolerat. Vi frågade honom vart de tagit vägen, men han visste inte. Då vi ringde till Ljiljana Kostic - lokala Röda Korsets ordförande i Novi Pazar - konfirmerade hon Miroslavs uppgift. Men hon kunde också berätta att de gett sig iväg till Subotica allihop. De trodde att de skulle kunna få mer hjälp där och ha lättare att överleva vintern.
Vi försökte lokalisera romerna från Batnjik i Subotica men det var nyttolöst. Men i mitten av februari ringde Ljiljana. Hon var förtvivlad. Alla romerna från Batnjik - 150 personer - hade dykt upp utanför hennes lilla Röda Kors kontor. De ville ha hjälp med att finna någonstans att ta vägen eftersom de inte hade fått någon hjälp över huvudtaget i Subotica.
Ljiljana vill inte att romerna ska tvingas bygga upp lägret på Batnjik igen, men hon kan inte se vilka andra möjligheter det finns. Som det är just nu är de utspridda runt omkring i källare, garage etc i Novi Pazar. Det är fortfarande vinter och situationen är ohållbar.
Vi har länge försökt finna pengar till att dränera och jämna ut mark ovanför Batnjik för att kunna sätta upp containers för boende eller vinterbonade tält. Marken ägs av serbiska staten och vi har fått tillstånd att använda marken för detta ändamål. Men som sagt: Marken måste dräneras och jämnas ut först eftersom det annars finns risk för ras då det handlar om lera. Enligt de entreprenörer vi har varit i kontakt med kommer kostnaden att ligga på 40 000 kronor. Det är mycket pengar. Våra problem med att finna sponsorer för detta kan ha bidragit till att romerna på Batnjik försökte lösa sin miserabla situation på egen hand. Tyvärr med följd att deras situation nu har blivit etter värre.
Så snart Marija på vårt kontor i Cacak har möjlighet - och vädret tillåter - ska hon besöka romerna från Batnjik så vi kan få veta vad det var som hände. Och kanske vi då kan få veta varför de inte sa någonting i oktober om att de var på väg att bryta upp från Batnjik.
/Lena Sanver, sekreterare Länderkommittén för f.d. Jugoslavien |
|
|
