ROMPROJEKT
Vedleverans december 2007, arbetsrapport (översatt till svenska)
Vedleverans februari 2007, arbetsrapport (översatt till svenska)
Vedleverans december 2006, arbetsrapport (översatt till svenska)
Besök hos Batnjik romerna, augusti 2006
Foton från besöket i augusti 2006
Report on a visit to Novi Pazar
Besökare på lägret
Marija Simovics foton
Vad har hänt sedan sist
Länderkommittén har sedan 2004 hjälpt 150 romer som lever på en nedlagd soptipp, Batnjik, utanför Novi Pazar i Serbien och Montenegro. De har blivit etniskt utrensade från Kosovo. Vi har sett till så att de fått secondhand kläder, skor, ved, mjöl, matlagningsolja, schampo, tvättmedel, frukt och ibland godis till barnen. Vi har också hjälpt dem med nödvändiga kontakter med serbiska myndigheter .
I början av januari i år informerade lokala Röda Korset i Novi Pazar och UNHCR:s fältarbetare i området att människorna på Batnjik försvunnit. De visste inte vart de hade tagit vägen. Ljiljana Kostic, ordförande för Röda Korset, berättade att hon fått ett telefonsamtal från bosättningens president. Han hade ringt från Subotica - en stad i norra Serbien - och berättat att de tänkte återvända till Batnjik. Men Miroslav Gutisa, UNHCR:s fältarbetare, trodde inte att de skulle återvända. Det gjorde inte vi heller. Flytten verkade så slutgiltig då hela Batnjik i det stora var demolerat. Men vi och Miroslav hade fel: Romerna är tillbaka i Novi Pazar. |
Kläder från Sverige |
En säck med kläder |
Vi vet inte varför romerna flyttade från Batnjik. Kanske fick de ett erbjudande om någonting som var bättre än ett pappkartongs skjul på en nedlagd soptipp.
Vad vi vet är att en liten flicka åter igen hade blivit påkörd av en bil. Hon överlevde men blev helt blåslagen och någon läkarvård fick hon inte. Och vi vet att någon med flit högg sönder dricksvattenledningen som gick en bit utanför bosättningen till en vattenkran. Det var det enda vattnet som var drickbart i närheten. Någon dödade också två av bosättningens vakthundar och människor körde genom lägret och kastade ut glas på kvällarna. Det är direkt livsfarligt för barn som oftast springer runt barfota. I den miljö som råder på Batnjik är infektionsrisken överhängande. Allt detta och många andra okända trakasserier var förmodligen anledningen till att romerna försökte bryta upp från Batnjik.
Vi besökte romerna från Batnjik i augusti 2006. Om du vill läsa berättelsen från besöket ska du klicka här. Vi fick ingen förklaring till varför de inte berättade för oss att de tänkte lämna Batnjik. Det var roligt att träffa dem igen trots att vi kunde konstatera att deras förtvivlade situation inte har blivit bättre av försöket att lämna misären för någonting nytt.
|
Vår van parkerad på lägret |
Kartonger från Sverige |
Vi vet att romer är osynliga för de flesta av oss. Majoriteten har ingen aning om hur romer som lever i internflykt i Serbien och Montenegro har det. Det är just denna ignorans vi vill försöka ändra med rom projektet. Vi vill hjälpa dem att bli hörda och sedda. Det kan vi endast göra med hjälp av dem själva. Det är dem det handlar om; det är de själva som är experterna.
Om du vill hjälpa till med att belysa romernas situation och/eller besöka tältlägret i Novi Pazar eller en annan rombosättning ska du kontakta kontoret i Sverige eller kontoret i Serbien. Det ska bli roligt att höra ifrån dig. |
|
|
